Paragrafryttaren
Posts
Byråkratins labyrint, del 1: Drömjobbet som försvann till mindre kvalificerad konkurrent

Byråkratins labyrint, del 1: Drömjobbet som försvann till mindre kvalificerad konkurrent

May 22, 2025

Det började med en jobbannons. En statlig myndighet sökte en kommunikatör med pressansvar – precis min kompetens efter 20 års erfarenhet. Jag har arbetat med pressfrågor inom stora organisationer både i Sverige och internationellt, hanterat kriskommunikation och strategiskt mediearbete. Jag tänkte "detta är ett jobb som passar mig perfekt" och lade ner tid på att skriva ett genomtänkt personligt brev där jag lyfte mina relevanta meriter.

I annonsen stod det bland annat att de sökte:

"...pressekreterare som bidrar till ett strategiskt mediearbete med både proaktivitet och god service till journalister..." "...erfarenhet av arbete som pressekreterare i en redaktion med mediekontakter eller av journalistiskt arbete på en medieredaktion..." "...erfarenhet av strategisk kommunikation och kriskommunikation inom en myndighet eller annan organisation med politisk styrning..."

Kvalifikationer som jag hade i överflöd. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli kallad till intervju.

Tre veckor senare fick jag beskedet: "Tyvärr, vi har valt en annan kandidat."

Normalt slutar historien där. En axelryckning, ett besviket sucka och vidare till nästa jobbannons. Men i statens korridorer finns en mekanism som få känner till – överklaganderätten. Och i mitt fall fanns det goda skäl att nyttja den.

När meriterna talar sitt tydliga språk

Enligt Regeringsformen 12 kap. 5 § ska statliga anställningar tillsättas efter sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Förtjänst mäter arbetslivserfarenhet, skicklighet mäter kvalitativa meriter. Enligt praxis väger skicklighet tyngst, men båda aspekterna ska beaktas.

Detta är ingen liten detalj. Det är en grundläggande princip i vår rättsstat att staten ska anställa de bäst lämpade personerna på objektiva grunder. Inte vänner, bekanta eller de som råkar passa in kulturellt – utan de med bäst meriter.

Så jag begärde ut handlingarna om vem som fått jobbet.

När dokumenten landade i min inkorg slog häpnaden till som en blöt handske mot kinden. Personen ifråga hade cirka 6 års erfarenhet och en master i statsvetenskap, jämfört med mina 20 år inom exakt samma arbetsområde, inklusive 10 års arbete i statliga och internationella organisationer.

I den tillsatta personens CV stod det att hon arbetat som:

Kommunikationskonsult sedan 2022 och varit uthyrd till samma myndighet som pressekreterare på 75% sedan september 2024 (cirka 6-7 månader)
Kommunikationsstrateg 2020-2022
PR-konsult 2017-2020
Handläggare, sommarjobb, på en statlig myndighet 2014

Visste du att det krävs mindre formell kompetens för att bli pressekreterare på en statlig myndighet än det krävs för att bli SFI-lärare? Kära nån, jag borde ha ignorerat all min utbildning och erfarenhet och istället övat på min blinkande charm.

När jag lade mina kvalifikationer bredvid den tillsatta personens uppstod en märklig paradox – hur kunde någon med väsentligt mindre erfarenhet anses mer lämplig? Detta var inte bara en fråga om personlig besvikelse, utan om hur offentliga medel används och hur kompetensprinciper faktiskt tillämpas i staten.

Mest slående var att personen redan arbetade på myndigheten som inhyrd konsult. Kunde det vara så enkelt att de valde någon de redan kände, trots att de formella meriterna pekade i en annan riktning?

Beslut om överklagande

Jag bestämde mig för att överklaga. Lagen ger alla sökande den rätten – en demokratisk ventil för att säkerställa att kompetens, inte godtycke, styr vem som får jobben på våra myndigheter.

Ett överklagande av statliga anställningar prövas av Statens överklagandenämnd (SÖN), som är en egen myndighet. Processen ska säkerställa att principerna om förtjänst och skicklighet upprätthålls.

Jag skickade in ett noggrant underbyggt överklagande där jag jämförde våra meriter punkt för punkt, strukturerat kring begreppen förtjänst och skicklighet. I brevet skrev jag bland annat:

"Vid en sammantagen bedömning av förtjänst och skicklighet anser jag att mina meriter är överlägsna [den tillsatta personens] i relation till de krav som ställts för tjänsten. Jag har väsentligt högre förtjänst i form av cirka 20 års relevant arbetslivserfarenhet jämfört med cirka 6 år, varav endast 6-7 månader som pressekreterare på [myndigheten] i konsultroll."

Några dagar senare fick jag bekräftelse från myndigheten via e-post:

"Myndigheten bekräftar härmed att din överklagan i ärende 'Överklagande av anställningsbeslut - [tjänstetitel] på [myndigheten] refnr [xxx]' är mottagen och kommer att handläggas enligt rutin."

Så långt verkade allt gå enligt plan. Min överklagan var mottagen och skulle handläggas.

Little did I know, som man säger på engelska, att detta bara var början på en byråkratisk dans där stegen verkade improviseras fram allt eftersom...

I nästa inlägg berättar jag om hur myndigheten hanterade mitt överklagande, om deras märkliga beslut att låta personen tillträda tjänsten trots pågående överklagande, och om de första tecknen på att något inte stod rätt till i hanteringen av mitt ärende.