Paragrafryttaren
Posts
Byråkratins labyrint, del 2: När överklagandet fastnade i limbo

Byråkratins labyrint, del 2: När överklagandet fastnade i limbo

May 25, 2025

Efter att ha skickat in mitt överklagande och fått bekräftelse från myndigheten började jag fundera över en praktisk detalj – enligt anställningsbeslutet skulle den nya medarbetaren tillträda tjänsten bara ett par veckor senare. Vad händer då med överklagan? Skulle de vänta med tillsättningen tills Statens överklagandenämnd prövat fallet?

Det kändes logiskt. Om nämnden skulle komma fram till att beslutet var felaktigt och att jag faktiskt borde fått jobbet, skulle det ju bli en märklig situation om personen redan tillträtt.

Så jag mejlade myndigheten och frågade:

"Med anledning av mitt överklagande undrar jag om tillträdesdatumet fortfarande gäller, eller om starten senareläggs i väntan på handläggningen av ärendet?"

Svaret kom snabbt, och lät som taget ur en Kafka-roman:

"Personen vi anställt börjar den [datum] enligt beslut, anställningsbeslutet gäller oavsett överklagan. Överklagandeprocessen har sin gång och vi hanterar utfallet när det finns ett sådant."

Vänta lite nu... Är inte hela poängen med ett överklagande att beslutet kan vara felaktigt och behöva rättas till? Om personen redan tillträtt blir det ju nästan omöjligt att rätta till felet om nämnden ger mig rätt?

Efter lite research förstod jag att detta faktiskt är normalförfarandet. Ett överklagande av ett anställningsbeslut har inte automatiskt inhibitionsverkan (uppskovskraft), vilket betyder att beslutet gäller och kan verkställas även under överprövning.

Men det kändes ändå fel. Särskilt när jag började forska mer kring hur lång tid en sådan överklagandeprocess brukar ta – ofta flera månader. Under den tiden hinner personen etablera sig på jobbet, kanske till och med passera provanställningstiden.

Det här systemet känns som att låta någon flytta in i ett hus medan ägandetvisten fortfarande pågår i domstol. Plötsligt står vi där med en familj som redan tapetserat om och planterat tulpaner, medan domaren säger "Ja, huset tillhör faktiskt någon annan". Vem vill vara den som slänger ut dem då?

Inhibitionsyrkande

Efter att ha pratat med några juridiskt kunniga personer förstod jag att det faktiskt finns en möjlighet – man kan begära inhibition, alltså att beslutet tillfälligt stoppas i väntan på slutlig prövning.

Så jag författade en begäran om inhibition till Statens överklagandenämnd:

"Med hänvisning till 28 § förvaltningsprocesslagen och 29 § förvaltningslagen begär jag härmed inhibition – dvs. att verkställigheten av anställningsbeslutet tills vidare stoppas tills nämnden slutligt prövat mitt överklagande.

Skäl för yrkandet:

Svårigheter att återställa rättsläget: Om [person] tillträder blir det betydligt mer komplicerat att rätta till felet om nämnden sedermera finner att beslutet ska upphävas.
Stark saklig grund i överklagandet: I mitt överklagande har jag redovisat att min förtjänst och skicklighet enligt 4 § LOA klart överstiger den aktuella kandidaten.
Begränsad olägenhet för [myndigheten]: Att skjuta upp tillträdet tills överklagandet prövats medför ingen oersättlig skada för verksamheten."

Jag skickade detta till Statens överklagandenämnd och väntade spänt på svar.

Det oväntade svaret

Några dagar senare fick jag ett svar som fick mig att häpna:

"Ett eventuellt yrkande om inhibition kan prövas först efter att ett ärende har kommit in till Statens överklagandenämnd. Vi har i nuläget inte tagit emot något överklagande varken i ditt namn eller gällande det beslut om anställning som du hänvisar till. Ditt yrkande föranleder därför ingen åtgärd från Statens överklagandenämnd."

Vänta, va? Myndigheten hade ju bekräftat att de tagit emot min överklagan flera veckor tidigare! Vad menade överklagandenämnden med att de inte fått in något överklagande?

Nu började jag ana oråd. Enligt förvaltningslagen 46 § ska myndigheten "skyndsamt" överlämna överklagandet och övriga handlingar till överinstansen. Men uppenbarligen hade myndigheten inte gjort detta, trots att det gått veckor sedan de bekräftat mottagandet.

Jag mejlade genast myndigheten och frågade vad som hänt med mitt överklagande. Svaret som kom gjorde mig ännu mer förbryllad:

"Myndigheten anslog beslutet om tillsättning av denna tjänst [datum] och det är från det datumet som 3 veckors-fristen för överklagan börjar gälla. Vi ber dig inkomma med din överklagan igen till [myndigheten], då det annars finns risk att SÖN inte behandlar överklagan eftersom den formellt först inte inkom inom rätt tidsperiod."

Låt mig förstå detta rätt: Ni bekräftar att ni har min överklagan, men ni vill att jag ska skicka in EXAKT SAMMA dokument igen för att... vad? Njuta av dupliceringskonst? Öva på att använda kuvert? Skapa mer arbete för skogens skull?

Här blir det tydligt hur byråkratin kan förvridas till en sköld mot ansvarsutkrävande. Istället för att tolka reglerna för att uppnå deras syfte – rättvis prövning – används de för att skapa procedurella hinder.

För tidig överklagan – finns det ens?

Jag svarade på myndighetens mejl med ett försök till konstruktiv problemlösning:

"Tack för ditt mejl. Jag läser det med ett visst förvånat ögonbryn höjt – det låter som att ni faktiskt redan har min överklagan (bekräftat [datum]), men att ni ändå ber mig skicka in den igen?

Jag vill gärna undvika att skapa onödigt dubbelarbete – både för er och för mig – och därför undrar jag om det inte är möjligt att använda den redan inkomna överklagan och dess bilagor som grund för vidare handläggning nu, när anslagsdatumet har passerat. Det handlar ju trots allt om exakt samma handlingar som ni redan bekräftat att ni har."

Svaret är nästan komiskt i sin byråkratiska logik:

"Det låter inte som ett fullständigt orimligt förslag men av ditt ursprungliga mejl framgår att datum för överklagan är den [datum], vilket är innan beslut om anställning anslagits. Då är risken att SÖN inte prövar din överklagan av formella skäl."

Aha. Nu börjar jag förstå det absurda. Min överklagan anses ha kommit in för TIDIGT. Inte för sent, vilket är det vanliga problemet med överklaganden, utan för tidigt.

Problemet komplicerades ytterligare av att jag skickat överklagan i pappersformat och inte hade någon kopia kvar. Så jag försökte resonera med myndigheten:

"Eftersom min överklagan skickades i pappersformat och jag inte har kvar någon kopia, vore det mest praktiska och förvaltningsrättsligt rimliga att ni antingen: a) Behandlar den befintliga överklagan som inkommen den [anslagsdatum], eller b) Skannar och omgående e-postar mig en kopia av min överklagan så att jag kan återanvända innehållet"

Enligt förvaltningslagen 6 § ska myndigheter hjälpa enskilda att ta till vara sina intressen, och enligt 9 § ska handläggningen vara så enkel och snabb som möjligt.

Men verkligheten verkar vara en annan. Jag undrar ibland om "Hur kan vi göra detta så krångligt som möjligt?" är en hemlig kursplan på förvaltningshögskolan.

Vad som händer härnäst? Kommer myndigheten faktiskt att hjälpa mig, eller fortsätter de sin byråkratiska dans? Det får ni veta i nästa inlägg.

För som i alla bra TV-serier slutar även detta avsnitt med en cliffhanger. Kommer vår hjälte att kunna navigera genom byråkratins snårskog? Kommer den statliga logiken att ge vika för pragmatism? Eller fortsätter dansen i cirklar tills alla glömt varför vi började dansa från första början?